Det här blir nog den lugnaste tillbakablick på väldigt många år. 2014 har varit behaglig.  Ett fruktansvärt besked hade vi dock - men som det ser ut idag slutade det väldigt bra.   Ingen sjuk Carma, inte ett endaste veterinär besök - en period av klåda men den fixade vi till själva. Det är ju helt fantastiskt om man tänker efter.........ett helt år utan en veterinär så långt ögat nått

I januari kom Mini till oss och stannade två månader. En period som fick mig att börja tänka två hundar igen. Och nu 2016 får vi se vad som händer - lite planer har jag, men tiden får utvisa.

Tävlat har vi gjort, väldigt sparsamt och med blandat resultat. Tränat har vi gjort desto mera och för Carmas del spelar det ju ingen roll att det inte tävlats så mycket - den delen kan hon vara utan. Men att träna, det är faktiskt ett måste. Och det har vi gjort. 

2014 har varit ett år där jag har instruerat en hel del. Både privat lektioner och hela kurser. Har även förkovrat mig själv under året med föreläsningar, kurser och massa annat skoj. 

Lisö - som vi har slitit med detta hus, i maj fick vi huset levererat på backen och nu håller vi på med inredningen. Panel är satt i kök/allrum och små rummen ska vi snart börja spackla och måla. Vi letar golv, vilket inte är lätt, finns en hel sjö att välja mellan. Det här är det största projektet vi någonsin haft och troligtvis det ända vi kommer ha. Man får väll säga att det har varit väldigt roligt men stundtals har vi tvivlat på att vi kommer gå iland med uppgiften. Men idag är vi stolta över vad vi presterat och NU 2016 kommer jag ÄNTLIGEN få inreda - som jag väntat. 

Och ett år till med dom här gullungarna har verkligen ökat på livskvaliten   

Det här med vittringen tycker jag kan vara svårt. Alltid lite läskigt att gå in och styra hunden vid letandet om det inte ser bra ut. Det optimala är att hunden systematiskt går från pinne till pinne i ett bra tempo, så fort den kommer till den rätta plockar upp och kommer in. 

I Carmas fall är det  alltid rätt pinne in men letandet är snabbt och lite ostyrigt, går gärna över rätt pinne ett flertag gånger Innan hon bestämmer sig för vilken det är och galoppera in. Har tyckt det varit svårt att gå in och få henne att göra en snabbare analys,  risken är, har jag tänkt att man får en hund som frågar - är den här rätt? 

Men fick en tanke av en tränings kompis för ett tag sedan. Hon har gått in och snott den rätta pinnen om hunden går över den. Det gäller att man står nära och att man är snabb som blixten, tror också att det inte passar alla hundar,  minsta osäkerhet kan ställa till det. Det gäller att vara tydlig. Tog med mig hennes tips och provade hemma i köket. 

Kände direkt vid första försöket att Carma blev lite fundersam, men jag nonchalerade det och provade en gång till, den här gången med lite mera skratt och lättsamhet och ett lugnare kroppsspråk. Hon tog det rätt och man riktigt kunde se att hon blev lite sur över att jag hann före. Vi tog en veckas paus (Teneriffa ) provade igen när jag kom hem. Hon kom ihåg, jag ökade upp svårigheten  - gjord en hel/vanlig vittring, provade med träningskompis, in i kedja allt med bra resultat.  In i skoj kedja - där gick vi bet, det var för svårt, fungerade inte. En bieffekt som vi fick var en långsam ingång - som om hon tänkte på vägen in till mig .....Jäklar var fort jag tog rätt??? Var det  verkligen rätt??? ........brydde mig inte om det och nu börjar även det se bättre ut.

Min målbild är pudeln Brunos vittring - han började från vänster och gick från pinne till pinne väldigt metodiskt, så fort han kände rätt levererade han in med en  snygg upplockning och bra ingång. Ja ja jag har en Carma och det kommer alltid vara massa energi och fart, vilket jag älskar men förhoppningsvis ett lite snabbare beslut än tidigare. 

Har precis kommit hem från en vecka i solen med mina nära och kära. Kändes skönt att få lite ljus och varm sol på sig. Härligt att få rå om alla barn och barnbarn en hel vecka. Carma fick stanna hemma hos hundvakten Anna som själv har sex hundar så omställningen var nog lite stor. Men det hade gått bra. 

Även om carma och jag inte har några storslagna tankar om tävlandet så är det alltid kul att träna. Så när Anna Hilding undrade om jag ville vara med och träna en helg i december med ett gäng tjejer tackade jag såklart ja. Några av dom kände jag innan, sen talang och spets men det fanns några nya ansikten också. Speciellt en tjej var det extra kul att träffa. Vi har haft kontakt i mer än ett år men aldrig träffats. Men nu var det dags - kul som bara den.


Eftersom det är nya moment på gång så blev det en del grottande i dom. Carma och jag provade på den nya platsliggningen med sitt och inkallning för första gången. Inga problem alls - carma fattade direkt. Känner mig faktiskt lite sugen på att börja lära in dom nya momenten på carma, kan vara bra att testa på henne och se var besvärligheterna ligger, till nästa hund.

Mörkt och åter mörkt - det är mitt på dagen som man kan få till lite träning, på lunchen. Har en liten dunge vid jobbet som får vara träningsplats. Går alldeles utmärkt för Carma, ibland delar vi platsen med andra hundar ibland med massa dagisbarn, men det gör inte oss något. Det brukar sluta med att Carma far fram som en tätting mellan träden och letar saker och dom andra står och tittar på  

Inte lätt att hitta uppletande saker på jobbet - man tager vad man haver   

Presentsnöre och en gurka   

Annars ligger hon mest och softar i soffan med tassarna i taket  

Här har vi ett par som verkligen har umgåts i helgen   

I torsdags blev det en tur till Linköping.Min kompis Jenny som jag lärde känna i talang har en trevlig tik som heter "Kajsa". Jenny har pratat om att para henne hur länge som helst, och nu är det dags. Att bestämma hane har inte varit lätt, jag har varit med hela vägen och lyssnat kommit med tankar, lyssnat ändå mera och lite till, jag har ju ingen kunskap i avel och gener men är nog bra på att bolla med. Det har varit väldigt roligt att få vara med och höra hur hon tänker, och hon har imponerat på mig ett flertal gånger över vad hon kan om sin ras. 

Jenny vet vad hon vill ha men det har inte varit lätt att hitta just "det där" Men nu har hon bestämt sig   och det blir en Monster   

Vi kom ner vid tolv till Hedvig som Monsters matte heter. Tre hundar har hon och när vi kom in förstod jag direkt vilken hund som va monster - såklart den som hoppade och var mest påflugen, Jenny skrattade lite åt mig och sa - visste att du skulle tro att det var han, men nej det är han och så pekade hon på en lugn sak som satt fint och hälsade, helt cool och gick sen och la sig när hälsnings ceremonin var över ...........okej tänkte jag, han beter sig som en gammal gubbe (förlåt men jag tyckte så) Vi fick en fantastisk lunch sen var det dags att gå ut på promenad. Där jag helt ändrade uppfattning om "gammal gubbe"   

Lugn inomhus men fullfart ute och i träning - perfekt kombo   

Inte helt lätt för Carma som inte är van att vistas i stor flock, men det gick bra.

Monster blev hel förtjust när han fick syn på Carma - vilket man kan förstå   

Går ju inte att Jämföra en retreiver med en bc, tror han fick sig en funderare.....man kanske ska byta ras?

Han var Carma hackihel på hela promenaden, men väldigt lyhörd när jag tyckte det blev för mycket. 

Vi avslutade dagen med att dom svartvita fick valla - en upplevelse utan des like. Fåren som var av sorten Ryafår var väldigt speciella - dom sprang så fort man närmade sig dom. Hedvig hade aldrig tagit ut dom ur hagen, dom var nya för henne. Så nu var det ju ett ypperligt tillfälle att prova att ta ut dom på fältet och se om det gick att valla dom. Hedvig kände sig lite säkrare när Kajsa var med och Jenny var entusiastisk. Sagt och gjort - det såg jätte fint ut i hagen men sen fullkomligt exploderade dom när dom kom ut på fältet. SÅÅÅÅÅÅ glad att det inte var jag som hade ansvar över dom där  Jag kunde lugnt och stilla begrunda vad som hände. Fåren delade på sig några for över vägen och några drog rakt fram - blev som små prickar  ..... Då fick hundarna börja jobba ordentligt - så häftigt att se dom tillsammans, Kajsa och Monster jobba ihop fåren och förde dom in i hagen igen. Det var verkligen inte lätt,  jäklar vad dom slet - imponerande. Nää det där var överkurs - men som tur gick det bra. Nu fick Jenny verkligen se Monster i skarpt läge......... och hon var nöjd   

Ja här har vi det kommande kärleksparet.