Då var vi på G igen.....fyra veckors semester är slut     och man kan undra  

vad tiden  tog vägen. Slappt och skönt har vi haft det  men nu väntar jobb och roliga aktiviteter med hundarna. Carma och jag har kommit med i en tränings grupp för Lotta Linusson som börjar den 31 augusti, det kommer att vara mellan

 5-6 hundar varannan tisdag  1,5 timme, räknade ut att  den kommer att pågå ända fram till slutet av November  .

Love och jag ska gå en endagars kurs i september med Maria Hagström, vilket känns väldigt spännande eftersom jag hört så himla mycket bra om henne.

När man bor i stockholm har man verkligen turen att ha många bra hundtränare i sin närhet, alla har olika metoder men någonstans finns det en röd tråd, man får plocka lite här och lite där och göra så det passar en själv   

Några tävlingar har jag anmält mig och Love till - Jeanette och jag har en liten idee som vi funderat länge på men i höst ska den nog bli av  

Dumrutan ......... läggandet  

Ska ärligt säga att jag stundtals betvivlar att Love och jag lyckas i våran strävan att ta fler första pris - känns som ett omöjligt mål att nå.

Efter sista tävlingen tappade jag liksom musten - inget kändes roligt,  vi står stilla i träningen. Såklart tar Carma massa tid som gör att orken inte riktigt finns att vara positiv och att självklart kämpa vidare  - det skulle kunna vara så lätt att bara ge upp, låta Love vara.  köra på med Carma.....Men jag har väldigt svårt att ge upp något jag börjat med  så är jag med allt  och vi är ju inte helt ute och cyklar...... lite nära är vi  plus att Love tycker att det här är väldigt roligt    

Men så ha man dom här fantastiska kompisarna som kommer med goda råd,ideer, peppar en och bara är så där super gulliga, som gör att man ser ett ljus att det kanske kan gå. Man får orken tillbaka och ett jävlar anamma......tankar börjar smidas och helt plösligt känns det inte så omöjligt längre -  inte ens att det är sista dagen på semestern får en att  bli på dåligt humör

Tack säger jag till er tre - vad vore livet utan er   

Nu kommer lite bilder från dagen

En fantastisk attityd i dag, precis som i går   

OVE LOOOSSSS  

här får hon inte ta den    

Varsågod

lite godis och gos för att hon var sååååå duktig   

Så fort jag tänker tanken , att träna så vräker regnet ner. I dag fick jag nog - på med regnställ och mot stockholms södra BK ,man kan inte bli mer en blöt  .....ja  det skull vara grinig då - för att man blir så blöt .....Men Ullis kom dit och med sig förutom hundarna hade hon sin dotter Jennifer....en riktig solstråle, så det fanns inte tid att iritera sig på regnet.

Love och jag fick en kanon träning jäklar vad vi har kampat, Ullis har styrt upp med goda råd  - och Love "Loves it " hon till och med bet mig i fingret igen  fast denna gång bara en rispa   Ullis skrattar så gott åt oss, Min 7 åriga Love släpper inte trasan vid loss.....jag byter med godis   Pinsamt ...ja men vi har alltid gjort så ...men i dag var det andra bullar ....nu jäklar  .

jag säger loss och efter ett  jä...la tag och tjat från mig så släpper hon sen håller jag trasan framför henne och hon får inte ta den sen säger jag varsegod och hon kastar sig över den. Men till slut så fattade hon vad som gällde och lyssnade riktigt bra .....vi har en kamp som vissa är avundsjuka på och den ska vi använda oss mera utav   

Det var en trött Love som gick av plan i dag   Hon är så bäst   

Sötnosen Carma, hon fick sig ett spår som gick sisådär....hon vet i alla fall vad hon håller på med, och det är bra, kanske att det var lite svårt i dag - när jag la spåret regnade det och sen ökade regnet under ligg tiden ....ja ja hon httade sin favvo boll i alla fall och det var bra.

Det var tre blöta men nöjda tjejor som kom hem  

 Carma fick i dag  träffa kennel matte Pia plus alla fyrbenta släktingar som bor hos henne ;-)

Det blev en jätte trevlig dag -Vädret var toppen så det blev fika ute - Kaffe och hembakta muffins bjöd Pia på (TACK) medans hundarna rejsade som galningar    

Ja,  det var nog mest Carma och Vispen som stod för det mesta rejset.

Lite senar slöt Lova upp....tre syskon.... rena kennelträffen   

Carma tyckte det här var jätte kul, tack och lov fick jag med henne hem utan några större protester från hennes sida...phuuu, vilken tur.

Vem vet hon kanske insåg att hos familjen Linder får man i alla fall ordentligt med  mat - dom där syskonen såg ju för magra ut    .....hmmm fast nu blir det ju andra bullar här hemma, jag har nog varit lite för frikostig med maten ........men det vet ju inte Carma något om, ännu    

Nu blir det en bildkavalkad håll till godo  

Vispen och Carma

Vispen åååååå så fina tänder   

Lova och Carma

Vispen,Carma och Lova

Speed som också  är Carmas brorsa står på stenen, dom har samma mamma och pappa   

Gimmie,Speed,vispen på stenen

Lova, Carmas syrra.... kolla in färgen

Lova  

Sist men inte minst.... 

Carma, Mamma Gimmie, Brorsan Vispen, Brorsan Speed och Syrran Lova

En märklig sak hände häromdagen, en man kommer fram och frågar om han kan få klappa valpen  - ja det går bra - säger jag ......Carma sitter bredvid mig...han böjer sig ner och börjar att klappa....- Men vad lugn hon är??? - säger han...och börjar att putta på henne lite bryskt......Carma lägger sig på rygg och vill bli klappad på magen ..... - men det är ju en golden??, och det är väl en valp???  säger "gubben" och börjar att slå lite hårdare på Carma för att få igång henne.

Här var jag tvungen att säga till, -Ja det är en goldenvalp och JAG tycker att det är trevligt att hon är så lugn,  så jag tycker att vi behåller henne så TACK......

Det är tur att man har några år på nacken så man kan säga till, det hade jag inte vågat när jag var i 20-30 års ålden   

Eller som den 20-åriga  killen som kom hem till oss, Carma skulle hälsa och hoppar upp med frambenen  och han kör Cesar Millans ...tssch och puttar till henne med fingrarna ...ni vet ....HALLLÅÅÅÅÅÅÅÅ det är en valp ???? och det är inte din hund   

Men vad är det med människor, det här är inte första gången jag är tvungen att uppfostra folk hur man hälsar på en valp, börjar känna mig som en tjurkärring.

Men varför är det så - för inte gör man väl så med barn ????

Va lugn kalle är och så börjar man slå på honom ??? eller kör in fingrarna i sidan när han vill komma upp ???

Det är som om valpar är allas egendom, och speciellt en Golden retriever.... man kan göra lite som man vill, dom är ju så snälla ............ - "vi har haft en golden , så vi kan minsann hund"

Trött blir man................ bara för det så blir det bild på två Golden i dag   

Zita och Carma....riktiga kompisar   

I lördags hade vi en överrasknings fest åt min syster. Hon bor till vardags i New York, men är här nu och hälsar på med sin familj.Festen blev jätte lyckad och Åsa väldigt överraskad ;-)

Love är ju van vid sådana här tillställningar men för Carmas del  var det hennes första party - mycket folk var det,  både vuxna och barn  men det gick så bra.

Åsa, Emilio och Carma

Dagen efter så träffades jag och carina i spår skogen och det var tre trötta själar som dök upp vid 11 tiden.

Men vi skärpte till oss och spårandet gick så bra, Love fick sig ett spår som hon klarade av ända till slutet och Carma fick prova på att ta upp spåret helt på egen hand, ett nytt sätt för henne att spåra men det passade henne perfekt.

Nöjda med dagen åkte vi hem och tog oss en liten tupplur