En märklig sak hände häromdagen, en man kommer fram och frågar om han kan få klappa valpen  - ja det går bra - säger jag ......Carma sitter bredvid mig...han böjer sig ner och börjar att klappa....- Men vad lugn hon är??? - säger han...och börjar att putta på henne lite bryskt......Carma lägger sig på rygg och vill bli klappad på magen ..... - men det är ju en golden??, och det är väl en valp???  säger "gubben" och börjar att slå lite hårdare på Carma för att få igång henne.

Här var jag tvungen att säga till, -Ja det är en goldenvalp och JAG tycker att det är trevligt att hon är så lugn,  så jag tycker att vi behåller henne så TACK......

Det är tur att man har några år på nacken så man kan säga till, det hade jag inte vågat när jag var i 20-30 års ålden   

Eller som den 20-åriga  killen som kom hem till oss, Carma skulle hälsa och hoppar upp med frambenen  och han kör Cesar Millans ...tssch och puttar till henne med fingrarna ...ni vet ....HALLLÅÅÅÅÅÅÅÅ det är en valp ???? och det är inte din hund   

Men vad är det med människor, det här är inte första gången jag är tvungen att uppfostra folk hur man hälsar på en valp, börjar känna mig som en tjurkärring.

Men varför är det så - för inte gör man väl så med barn ????

Va lugn kalle är och så börjar man slå på honom ??? eller kör in fingrarna i sidan när han vill komma upp ???

Det är som om valpar är allas egendom, och speciellt en Golden retriever.... man kan göra lite som man vill, dom är ju så snälla ............ - "vi har haft en golden , så vi kan minsann hund"

Trött blir man................ bara för det så blir det bild på två Golden i dag   

Zita och Carma....riktiga kompisar   

 

Jeanette

3 augusti 2010 19:11

Ja du Marie. Under många var jag väldigt bestämd med att min nästa hund den skulle minsann "se elak ut" Dock inte därför jag går i andra tankar nu men jag känner igen din känsla och du får nog dras med den i några år. Men om några år kommer tongångarna vara andra folket, då berömmer de dig för att du har en sådan duktig och vacker hund :) Då först kan du se tillbaka på de första åren och ta dem med ro.
Vilka brudar, vackra som en dag!!

 

Jessicah

3 augusti 2010 23:32

Det där goldenfenomenet känner jag igen. Jag har otaliga gånger tappat hakan över det.
Det jag stötte på sist var en mamma som snabbt puttade fram sina två småbarn mot mig och Iver samtidigt som hon sa "goldens är snälla, den här kan ni klappa".
Fast roligast var nog gubben som frågade mig vilken ras det var jag hade, Iver var väl runt 14 veckor då. "-En golden" svarade jag och då såg han himla förnärmad ut och sa "Jag är ledsen att behöva säga det men du har blivit lurad, det där är INTE en golden". "-Nähä oj menar du" sa jag och gick ;-)

http://www.vildarna.wordpress.com

 

Sussie o Myzzko

4 augusti 2010 06:02

Ja du människor är som dom är. Jag kanske ska skaffa en kamphund istället:)

 

mia

4 augusti 2010 08:05

ja du kanske har rätt Jeanette,ska försöka ta det med ro.

hahahah Jessicah den med gubben var absolut bäst;-)

NEJ sussie klart du ska ha en golden ;-)))

 

Lena o Ella

4 augusti 2010 12:52

Jag känner igen det med att få klappa gulliga valpar. Vi har haft ett antal söta labradorer. Men problemet är snart över om du har en schäfer. Är det sedan valpen Ella du promenerar med då dyker det aldrig upp någon som vill klappa, kunde faktiskt sakna det i bland. Konstig att man aldrig blir riktigt nöjd.

 

mia

5 augusti 2010 09:04

nä man är aldrig nöjd ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då har vi gjort våran andra tävling i Nosework, denna gång gick det väldigt mycket bättre en den första gången. Carma klarade alla fyra söken som var utomhus super bra, jag var i chock, hade lite svårt att ta in att hon klarade det så bra (förväntnin...

Hittade en super fin stol på blocket, perfekt eftersom dynorna var lösa och det gör det lite lättare att klä om. Blev så förtjust i stolens rygg, det var det som avgjorde att jag ville ha den.    Hittade tyg på Rosahuset och sydde efter bästa för...

Det är något visst att gå kurs för Kenth Svartberg. I Torsdags var det Cat's och min tredje gång. Första gången vi var där (tror Cat var 7 månader) så var jag inte helt hundra på något var det gällde min hund, vi hade det jobbigt i vardagen och på tr...