Förklara för mig hur det funkar i Loves huvud , jag skickar henne till rutan  - hon irrar omkring  - Nä fasiken tanten har tagit bort rutan, den är inte här  ????.....  Till slut efter ett jäkla irrande så ser hon den. Okej tänker jag vi gör det igen så det blir rätt ......skickar henne igen hon springer åt HELT FEL HÅLL??????

Så såg onsdags träningen ut i alla moment vi gjorde. Med tanke på att det är tävling på G så kan jag säga att jag blev lite extra frustrerad -  milt sagt,  jag blev gråtfärdig -  jag skiter i det här snart, det är inte kul längre....fast Love tyckte vi hade det jätte roligt .... - kom igen nu tanten........  hon vifftade så glatt på svansen och tyckte hon var så duktig. Såklart att hon är det, hon gör ju sitt bästa  inte jävlas hon???? - fast jag ska ärligt säga att tanken slog mig     eller att hon fått en propp, en släng av senildemens eller någon annan åkomma som kan drabba en sjuårig hund.

Tankarna mal i mitt huvud och det är inget bra inför tävling. Det är ingen lätt sport det här,i alla fall inte för oss - det är så mycket som ska klaffa. Frimärks albummet känns faktiskt som en lättare alterntiv, funderar starkt på att damma av det