En dag kvar på antibiotikan sen är vi klara för denna gång. Dom sista dagarna har hon varit så totalt utsvulten på aktivering. Svårt vad man ska göra när man har en hund man ska ta det lugnt med, men som ändå är van att det händer något.

Gnuggade mina geniknölar till vad vi skulle hitta på och kom på att det här med hårda spår har vi aldrig provat. (spåra på asfalt) Ringde Jeanette och fick lite goda råd. Perfekt aktivering, inga hopp eller spring utan hjärn gympa med lagom fart. Den kroppsdelen som jobbade mest var nog svansen, jäklar vilken svansviftning hon hade.

Carma gillade det här hel skarpt. Första spåren tog jag vanliga pinnar andra omgången la vi tändstickor.

Svårt men kul  

I fredags var det examensfest för minstingen Sandra. 3 års studier på GIH är nu avslutad och det ville vi fira.

Vädret var fruktansvärt så det blev att tränga ihop 25 vuxna plus barn i huset i stället för trädgården, men det gick bra. Det blev en härlig kväll med släkt och vänner.

Vet inte om det blev så mycket bättre. Får se om det blir det här utseendet eller om jag ändrar mig igen  ;-)

Love gillar inte regn  fick hon välja så skulle det bara bli små korta promenader under  . I dag blev hon tvingad att ta en låååååång promis i hell regn. För i kväll är det fest för minstingen Sandra "Examens party". Skönt att ha den längsta promisen avklarad. Inte nog med det när vi kom hem blev det en lite shamponering  i duchen.

Obehagligt som bara den, nu ligger hon ner bäddad i soffan och tar igen sig  

Bestämde mig i morse för att försöka avstyra blodprovtagning och temp koll. Några av värderna var lite väl höga när vi kom in i fredags, det var dom som skulle kollas i dag

Tycker jag har sån koll på Carma om hon skulle må dåligt så det kändes bara onödigt att sticka henne igen, med tanke på att hon är så pigg i dag.

Tycker vi har satt kanyl på henne alldeles för många gånger i hennes liv, det blev ju ett antal gånger vid kastreringen. Och att det är rätt antibiotika råder det inga tvivel om.

Mina argument köptes av veterinären på Animalen, skönt när dom lyssnar.

Vi bestämmde att när antibiotika kuren är slut och om hon verkar det minsta konstig/trött så tar vi alla prover då. Troligtvis behöver jag inte åka dit igen.

Nu sätter jag punkt här i detta ämne - tänker inte skriva något mer om sjuk Carma     Nu ska vi bara vara friska och njuta av sommaren 

Jag lovar 

Carma drar i kopplet, äter med fantastisk aptit, får tok ryck och är allmänt som vanligt. Var inte så glad åt att det blev antibiotika IGEN men den medicinen är fantastisk, tur att den finns. I morgon ska vi tillbaka till veterinären för provtagning. En koll på att alla blodplättar ser ut som dom ska   

Snart så bär det iväg med Talangtruppen till  Kristinehamn. Då vi ska träffa dom Norska rekrutterna. Det kommer bli en Landskamps tävling och träning med varandra. Carma och jag  hade turen att få vara med förra gången det var Landskamp men då fick vi åka till Norge, tur och tur Carma  var sjuk så vi var bara med och hejade. Men den här gången ska vi vara med ................tvi tvi tvi  Tröjor har fixats och fina halsband till alla hundar. Vi är redo 

Carma behövde inte stanna över dagen som det var sagt. Febern var nere i 38 grader och hon hade ätit och fått i sig bra med vätska under kvällen och morgonen så veterinären Erika var nöjd...... PHUU vilken tur  

Och det verkar som det håller i sig, vi har tagit det lugnt hela dagen korta kiss rundor och lite mat med massa vätska i. Jag tror vi är på rätt väg   Just nu ligger hon och smaskar på ben     

   Ser ju inte så där jätte nöjd ut  

Det har gått så långt att min ångets här i livet är när Carma blir sjuk. Ångesten sitter i  tiden innan vi kommit till veterinären och konstaterad vad felet är. En för mig fruktansvärd tid som har kommit alldeles för många gånger i Carmas 2 åriga liv - där av mitt problem.

Listan skulle kunna göras lång på allt som drabbats oss, i bland har jag valt att inte skriva här när det hänt något.

Det blir ju så träligt,  vi är ju bara sjuka.

Tänker fortsätta att messa om det här ett tag till, måste få beklaga mig .............................

Det värsta är ju så klart att carma är sjuk men dessa avbrott i träningen gör mig galen. Det är, om jag får säga det själv otroligt att vi är i Elit   med tanke på all ofrivillig vila vi haft. Hade jag inte varit så envis så vette sjutton om jag inte hade givit upp. Tanken har slagit mig 1000 gånger men även blivit utalad med mina tränings kompisar som stöttat och peppat tills dom stupat av leda. En annan sak som man kanske inte får prata om, men när jag ändo är i beklagar tagen så kör jag på  - alla pengar fy faaaannnn, jag skulle kunnat köpt ny hund fem gånger om. Vilket aldrig varit något jag ens funderat på, jag är ju så jäkla kär i den här hunden det är ju "my soul mate"   så vi kommer kämpa vidare   och hoppas att det ska ta slut någon gång.

Och i går hände det igen. Redan när jag gick upp och tittade på Carma anade jag att något var fel  . Den blicken och ingen rörelse. På promenaden drog hon inte i kopplet och  när hon var lös gick hon fot  .  

Maten fick hon i sig men hon var låg. Hon fick följa med till jobbet, där la hon sig på soffan och somnade in. Min ångest slog till direkt. Vad är det som är fel nu??

Väl hemma på lunchen tog jag tempen 40,4 grader. Ringde Animalen som tyckte jag skulle komma in ...............JAG HAR ETT JOBB ATT SKÖTA   Det är det här som är så frustrerande. Jag vill ju så klart släppa allt och åka in med henne. Men jag visste att jag hade en kund på eftermiddagen som jag en gång förut bokat av pga. Carma.

Jag bara kunde inte göra det igen.

Men min älskade dotter Sandra stoppade in Carma i bilen och körde henne till djursjukhuset.   

Där dom la in henne för dropp och provtagning. Fick besked under dagen att hon hade en kraftig infektion. Ingen aning ifrån vad. 20.00 fick jag hämta lill skruttan för permis hemma över natten, i dag ska vi tillbaka för mer dropp och koll. 

Har klippt ihop en liten film från två av våra tävlingar   

Både med ris och ros