Det har gått så långt att min ångets här i livet är när Carma blir sjuk. Ångesten sitter i  tiden innan vi kommit till veterinären och konstaterad vad felet är. En för mig fruktansvärd tid som har kommit alldeles för många gånger i Carmas 2 åriga liv - där av mitt problem.

Listan skulle kunna göras lång på allt som drabbats oss, i bland har jag valt att inte skriva här när det hänt något.

Det blir ju så träligt,  vi är ju bara sjuka.

Tänker fortsätta att messa om det här ett tag till, måste få beklaga mig .............................

Det värsta är ju så klart att carma är sjuk men dessa avbrott i träningen gör mig galen. Det är, om jag får säga det själv otroligt att vi är i Elit   med tanke på all ofrivillig vila vi haft. Hade jag inte varit så envis så vette sjutton om jag inte hade givit upp. Tanken har slagit mig 1000 gånger men även blivit utalad med mina tränings kompisar som stöttat och peppat tills dom stupat av leda. En annan sak som man kanske inte får prata om, men när jag ändo är i beklagar tagen så kör jag på  - alla pengar fy faaaannnn, jag skulle kunnat köpt ny hund fem gånger om. Vilket aldrig varit något jag ens funderat på, jag är ju så jäkla kär i den här hunden det är ju "my soul mate"   så vi kommer kämpa vidare   och hoppas att det ska ta slut någon gång.

Och i går hände det igen. Redan när jag gick upp och tittade på Carma anade jag att något var fel  . Den blicken och ingen rörelse. På promenaden drog hon inte i kopplet och  när hon var lös gick hon fot  .  

Maten fick hon i sig men hon var låg. Hon fick följa med till jobbet, där la hon sig på soffan och somnade in. Min ångest slog till direkt. Vad är det som är fel nu??

Väl hemma på lunchen tog jag tempen 40,4 grader. Ringde Animalen som tyckte jag skulle komma in ...............JAG HAR ETT JOBB ATT SKÖTA   Det är det här som är så frustrerande. Jag vill ju så klart släppa allt och åka in med henne. Men jag visste att jag hade en kund på eftermiddagen som jag en gång förut bokat av pga. Carma.

Jag bara kunde inte göra det igen.

Men min älskade dotter Sandra stoppade in Carma i bilen och körde henne till djursjukhuset.   

Där dom la in henne för dropp och provtagning. Fick besked under dagen att hon hade en kraftig infektion. Ingen aning ifrån vad. 20.00 fick jag hämta lill skruttan för permis hemma över natten, i dag ska vi tillbaka för mer dropp och koll. 

 

Jenny & Kex

26 maj 2012 09:15

men mia då :( Jag vet hur du känner. Och det är inte kul när ens hund är sjuk eller att man bara går och väntar på att det ska komma.
Men det kommer att bli bra! Och anledningen till att ni är i eliten fast än alla pauser är för att ni är så ooootroligt grymma! Ni är bäst helt enkelt! Och just därför ska du inte ge upp heller, för att ni är så himlans duktiga och har värsta kapaciteten till att komma hur långt som helst! Ni har det! :))
Tänk på det nästa gång du vill ge upp med träningen ;))

KRAM på dig!

http://www.posiitiv.blogg.se

 

Jeanette

27 maj 2012 21:05

Ja du Marie, det är få förunnat att få en så fantastisk hund som Carma. Och det är få som har en sådan otur att få en sådan "skithund". Men tur i oturen att just ni två fann varandra, för ett bättre par än er får man leta efter. Många skulle redan gett upp, men ni kämpar vidare trots motgång och då kommer medgång. Ni är fantastiska och vi vill fortsätta följa er väg mot toppen, för där är jag säker på att ni kommer att hamna.
Kram <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då har vi gjort våran andra tävling i Nosework, denna gång gick det väldigt mycket bättre en den första gången. Carma klarade alla fyra söken som var utomhus super bra, jag var i chock, hade lite svårt att ta in att hon klarade det så bra (förväntnin...

Hittade en super fin stol på blocket, perfekt eftersom dynorna var lösa och det gör det lite lättare att klä om. Blev så förtjust i stolens rygg, det var det som avgjorde att jag ville ha den.    Hittade tyg på Rosahuset och sydde efter bästa för...

Det är något visst att gå kurs för Kenth Svartberg. I Torsdags var det Cat's och min tredje gång. Första gången vi var där (tror Cat var 7 månader) så var jag inte helt hundra på något var det gällde min hund, vi hade det jobbigt i vardagen och på tr...