Att hålla på med hundavel är en konst,  om man inte är tillräckligt kritisk så ska man nog skaffa sig en annan hobby. Alla tikar eller hanar passar inte att bli föräldrar djur. Mentaliteten måste gå i första hand den är A och O.

Om man som uppfödare märker att linjerna som man avlar på inte är så stabila då MÅSTE man tänka till. Kanske till och med börja om från början - såklart jätte  tufft MEN man har ett ansvar att tänka på rasen. Inte skylla på ägarna, det håller inte.

Såklart man kan uppfostra en hund på massa olika vis, men hur svårt ska det vara??

Det som är konstigt är att om man har en hund som är knepig, så går man inte  gärna ut med det, man håller god min  VARFÖR ??......... Ja jag kan prata för egen mun..............

i mitt fall så tyckte jag att det var pinsamt, jag ville att det skulle vara bra, och stundtals va hon det. Lojaliteten mot  uppfödarna vägde tungt, ville inte förstöra för dom. Jag hade turen att ha en förstående uppfödare som inte la någon skuld på mig - som stöttade och ställde upp. Otroligt värdefullt, beslutet att ta bort en ung hund är så  tufft och inget man gör i en handvändning, de är en process som  växer fram ett beslut där man ser att det finns ingen annan väg - snart händer det något jäkligt som jag faktiskt har sätt kan hända, frågan är bara när  och på vem?

Dålig metalitet tror jag man egentligen märker som ägare ganska snabbt men man är inte redo att se det då - det blir bättre, tänker man han/hon är ju så liten.................................... och visst mycket går att fixa till men inte allt, fast man tror och hoppas hela tiden.

"Det ska vara kul att ha hund"