I vanliga fall så skulle jag inte vart så nöjd med våran kursdag som vi hade hos Eva Bodfäldt i dag. Carma var ostyrlig, hoppig , full av förväntan och stadga det visste hon inte att hon kunde. Men Eva kom med så mycket bra saker, hon är verkligen en instruktör som går lite utanför ramarna, vilket jag bara älskar. 

I dag fick vi med oss många  bra idéer som vi ska prova.

Fjärren blir till att börja om med IGEN, enligt Eva så är det lika bra, hon är för lång i kroppen vilket gör att hon får problem med skifterna. Jag har sätt det och försökt haft en plan, men den har inte varit tillräckligt bra. Nu ska jag lura henne med godis ur positionen. Belöning kommer att ges vi krummad rygg och  en rörelse med tänk bakåt i sitt.

Vi kikade också lite på rutan - där hade hon några spännande nyheter som vi provade.

Tre tillfällen till blir det - vilket jag ser fram emot    

Metallen var ett föremål som Carma tog när hon var liten men sen när det var dags att börja jobba med det momentet gick det inte alls. Hon vägra att ta den??

Nu har vi jobbat och så här ser det ut i dag   

VARNING för risk för nackspärr, det här inlägget har strulat med allt möjligt så nu orkar jag inte försöka få filmen rak också ( har i alla fall varnat) ;-))

Vittringen har nästa gått på räls. En och annan tanke har jag fått gnugga med mina träningskompisar, som alltid kommer med bra förslag och tankar.

I går avslutade vi promenaden med en vittring (synd att jag inte filmade) Hon springer ut som en tok ( att näsan är på är ett under) tvär bromsar vid pinnarna som flyger all värdens väg, letar upp rätt pinne galopperar in men släpper den på vägen mot mig ( för mycket belöning på den sträckan )

Efter en natts sömn tog vi tag i momentet på den regniga morgon promisen. Egentligen skulle vi ha träffat Maria och Helen på BBK men vädret var helt galet så vi ställde in. Hade en tanke att jag skulle sätta Maria framför pinnarna med en godis påse  -Titta här lilla Carma vad jag har !!  riktigt störa ut henne så hon fick tänka, koncentrera sig, välja rätt och hålla fast

Men nu blev det inte så - jag fick tänka om

Jag lade ut pinnarna och en  liten bit från dom  ställde jag en burk med lock och med köttbullar i (i stället för Maria) - visade Carma så hon såg störningen.

Skickade henne på pinnarna - hon sprang direkt fram till burken ( såklart) jag sa lite glatt att det var fel ( tokigt) och  så gjorde vi om

Carma springer ut igen men rätt denna gång, tar rätt pinne springer in sätter sig fot.... med pinnen i munnen jag säger bus - vi leker som tokar sen skickar jag henne på varsågod hon springer till burken. Det går fortfarande super snabbt men helt klart mer koncentration i momentet

Träning i dag med Jeanette och Sussie. Jeanette och Acke gör framsteg hela tiden, nu sa i och för sig Jeanette att hon tyckte dom stod stilla i utveckligen. Fast det tycker inte jag.  Om jag går till mig och Carma så känns det så för oss med i perioder.  Det är nog så för oss alla som tränar hund, ibland kommer man inte framåt man tycker man bara står och stampar på samma ställe.

Därför är det bra med träningskompisar som man träffar kontinuerligt - man kan påminna varandra om hur långt man faktiskt kommit och att det inte såg så himla bra ut för några månader sedan ( fast det sa man ju inte då ;-))).

Sussie och Mysko hann vi bara titta på lite grann tyvärr - Mysko såg ganska snopen ut när matte belönade efter ett litet kort fritt följ packade ihop och in i bilen - VA INGET MER???. I bland finns det viktigare saker än hundträning, trott eller ej. Som Pengar   internt skämt.

Tycker Carma och jag fick till ett bra träningspass. Fick en liten aha upplevelse i vittringen, förstår nu hur Carma tänker i det momentet, vilket ju är bra.

Fjärren har jag nu ett bakåt sitt precis som jag vill ha, tycker att från ligg till sitt  är snärtigare och bättre, kanske pga. inte ont i ryggen   .

Vi har ett fantastiskt fint ligg, ställandet under gång ser också bra ut. Stabil stadga, vilket är otroligt viktig att ha -  kommer behövas senare i Z:at

FF kan i början vara lite svajigt i baken, men med en ordentlig uppvärmning stabiliseras det oftast, vänstersvängar älskar jag hon är så duktig,  höger svängar jobbar vi på att älska   

Stegförflyttningar -nja jag vill att hon står när vi jobbar med dom, inte sitta  ner. Har en bild i mitt huvud hur det ska se ut- kan bara säga stackars Carma   - kan du saxa???? .......(Hon kan det, för det har jag sätt )

Jag vill inte hasta fram i momenten jag vill att det ska vara stabilt, det är ju i eliten som man ser om man har gått för fort fram eller slarvat.

Och så klart så har vi rygg och löp att tänka på   

På tal om löp, Tror bilderna talar sitt tydliga språk hur vi har det just nu.

Slickar örat

Jahaa luktar du så här

På tisdag är Carma klar med sitt löp och Love kommer sanrt där efter, så skönt

I dag var det dags - domen från sjukgymnasten, det kändes faktisk lite så. Hade jag gjort ett bra jobb? Har Carma fortfarande ont? 

 Charlotte börjad  med att fråga - hur har det gått?

Jo svarade jag - Om det är så att du delar ut medaljer, diplom eller stjärnor för fantastiska” PT” jobb så är jag definitivt värd en. Vi har tagit det här på största alvar och gjort efter konstens alla regler, precis som du sagt.

Efter att det klämts och känts på Carma som faktiskt var så fantastisk med hanteringen så matte fick en tår i ögat, hon började med att dela ut pussar sen  låg hon så fint och stilla när Charlotte körde med ström och laser. Vilken jäkla hund jag har hon är värd allt slit i värden och lite till……………..hmm, förlåt till saken ;-))  Så var Charlott villig att hålla med, en stjärna skulle jag ha ;-)) Inga reaktioner  när hon  masserade  Carma. Hon var mjuk och fin i ryggslutet inte alls stel som när hon kom första gången  och hon rörde sig bättre. Cavaletti banan var uppställd så Carma tog sig ett pass på eget bevåg,  - så här gör man   ;-)

Ibland är det okej att få klappa sig själv på bröstet och säga - det här gjorde du jäkligt bra. Inte att jag har gjort det här bättre en någon annan,  utan bara så bra som jag kan ;-))

Nu ska vi fortsätta våran rehabiliterings träning.  Men om jag inte skulle orka en dag så är inte det hela värden  –  vilket känns väldigt skönt,  lite mera avslappnat.

Om två veckor kan vi börja lite försiktigt med  dom fartiga momenten och om en månad ska vi tillbaka till Charlotte.

Kan tala om att jag lärt mig hur uppbyggnad av små muskler på hundar fungerar, har ju bara hört talas om det tidigare.  Om man ska se det här positivt ( och det ska man kanske) så har jag  lärt mig massor till nästa hund, för ska man jobba med sin vovve så kan det vara en god ide att jobba upp muskulaturen redan när dom är små så kanske man slipper sånt här elände. Tänkvärt

Nu är det ”bara” att hålla tummarna att allt går som det ska

Simningen går alldeles utmärkt i Mälaren, Carma ger sig ut i vattnet och ligger där och simmar tills jag roppar in henne - så smidigt

När hon kommer in får hon sitta och vila en lite stund sen ut igen Nu är vi uppe i 3 min x 3 och hon har inte haft ont (vad jag kan se) efteråt. Så nu hoppas jag att vi är på bättringsväg - på Onsdag ska vi tillbaka till Charlotte, Jag hållar alla  mina två tummar att det ser bra ut eller i alla fall att det ser lite bättre ut.

Det här med hund går verkligen upp och ner, på sista tiden tycker jag att det mest gått ner. Men i dag känns det lite bättre. Carma låter mig massera utan några konstiga blickar om att det gör ont i ryggen, vilket är så skönt. Vi har börjat med lite försigtig lydnads träning - tränig av rygg pågår ju hela tiden.

I dag var vi på DTBK och träffade Jenny och Mini. Fjärren som jag tyckt vart helt jäkla omöjlig, håller nu på att vända till - det kan kanske funka, tack vare Jenny   Stegförflyttningarna är ju ett helt företag att få till, men jag tror det kommer bli bra. Mycket att tänka på men oj så skoj det är, speciellt när man har en hund som är "på" trots löp.

  En pos. som Carma ofta bjuder på   

Då fick jag äntligen honom på bild, den här rackaren springer omkring här hos oss och gör att  lydnaden  på Carma som annars är bra fullkomligt sjangserar.

Tyvärr så har han blivit så van vid oss människor och hundar,  ni ser ju vad nära jag kom med kameran -  bara en meter ifrån. Det är skönt att Love inte ens ger honom en blick när vi ser honom, för jag har jämt skägg att ha koll på Carma.