Nytt hus på gång, den här gången ett förrådshus.

Carma är med, ju närmare desto bättre tycker hon

Har under några år gått till en osteopat. Har verkligen tyckt att det varit fantastiskt bra, gillar deras lugna sätt att behandla kroppen och också att dom ser helheten och inte "bara" behandlar där man har ont.

När jag kom första gången till Cecilia som hon heter hade jag jätte ont i en arm, den brydde hon sig inte så mycket om utan började med mina höfter och fot, därefter jobbade hon sig upp. Men det har visat sig att det är höfterna som är boven i dramat. Håller den sig bara rak och fin då löser sig resten. 

Eftersom jag känner att det här är så rätt så har jag letat en osteopat till Carma med. Men det har inte gått något vidare, tror det bara finns en här i stan och hon var  knepig att få tag på så jag gav upp sen vet jag att det finns en neråt i landet och han ska vara super bra men det är för lång resväg. 

Beklagade mig för Cecilia som fattade galoppen och erbjöd sina tjänster. Nu kan inte hon djur, men jag litar fullt på henne - jag var beredd att göra ett försök. 

Vi började med att behandla mig, Carma lade sig till rätta och suckade tungt, hon har varit mer förr.

Sen var det Carmas tur. Cecilia var jätte försiktig så här första gången. Carma lät sig behandlas utan några problem. Tror aldrig jag sätt henne så i trans, andningen blev annorlunda och hon himlade med ögonen - tittade upp ibland för att konstatera att vi var kvar sen föll hon ihop igen. Inte ens när Cecilia ville att hon skulle ligga på rygg var det några problem…..hon är verkligen fantastisk den här hunden. 

Vi hittade en del spänningar och vänster sida var lite mindre musklad, hon var även lite vriden i ryggen.

Det var två mörbultade själar som kom hem. En promenad sen låg vi i soffan hela kvällen helt slut, men Carma var nog värst.   

Kommer så väl ihåg en liten diskussion jag hade med Lotta Linusson om det här med att hundar blir bättre och stabilare i lydnaden när dom kommer till en viss ålder, 5-6 år ungefär. 

Jag upplevde med Love att hon blev sämre, tyckte verkligen inte att hon "peakade" på något sätt. Kan ha berått på att hon också blev ljud känslig vid den åldern, reagerade till och med på bildörrar när dom slog igen. Och från att varit skottfast blev hon skottberörd. Tror att det hände en hel del i hela henne vid den åldern som inte var till hennes fördel. Varken till att bli bättre eller stabilare inom lydnaden, hon var ju inte så stabil själv.

Idag står jag nu här med en liten golden på 5år och jag kan verkligen förstå vad Lotta menade. För precis så är det. Carma har verkligen mognat på ett väldigt trevligt sätt. Hon är lika glad och studsig, det har jag inte lyckats få bort (bra där Marie) Det som var ett stort problem för många när hon var liten. Men lyssnade på mig själv, mina tränings kompisar och uppfödaren och valde att vara lite rädd om den egenskapen, vilket har lönat sig. 

Idag känns hon stabil i momenten - hon vet hur dom ska göras. Och även om jag försvårar med längre sträcka till rutan eller lite gömda apporter i dirigeringsapporteringen, massa störning i vittringen eller ett jätte konstigt zäta så kör hon och gör det väldigt bra och säkert.

Härligt att få följa med i den här utvecklingen    

Smög mig in på den nya stora planen här i Sätra - härligt underlag   

I dag var det den stora husleverans dagen - hade turen att börja jobba klockan 14.00 och huset skulle komma 07.00 Velade in i det längsta om jag skulle åka, vi visste ju att byggkillarna skulle klara av det där galant. Men det är ändå något visst att få stå där själv och ta emot, nästan lite overkligt - Tänk att det faktiskt blev av, Vi är med hus. Vi har varit nojiga över hur lastbilen skulle komma in på den smala vägen som är i början och hur det här med omlastningen skulle fungera.....osv.  

Men vi hade inte behövt oroa oss, huddik killen som körde lastbilen var otroligt skicklig, han hade gjort det där förut och våra byggkillar som vi anlitat sköte sig mer än väl. Vi var i goda händer. Jag fotade för allt jag var värd och filmade. Hade till och med barnbarnet William med på face-time, han var i trans över alla "två" stora bilar. 

Nu är allt inpaketerat med presenningar  och kommer att få ligga så här några veckor, inte optimalt men vi har som sagt inga plintar än, håller tummarna för att dom kan börja med dom så fort som möjligt. 

Fortsätter att tråka ut er med Lisö projekt, och dass bestyr    Nu är allt på utsidan gjort, nu ska här pyntas på insidan och då får jag ta över, - ÄNTLIGEN,  har stått med handdukar i högsta hugg ett tag nu  

Titta lite extra på trappan - hur rak och fin den är och hur fint skruvarna sitter    Jag har gjort den    

Insidan valde vi att inte måla men då kom jag på den fin fina iden att ha toan som en gästbok/klotterplank, första inlägget kom från mig. Kan nog med tiden bli lite annorlunda och roligt.  

Nästa vecka kommer inomhus bilderna - nu får ni gärna skrika JAAAAA vad kul