Kommer så väl ihåg en liten diskussion jag hade med Lotta Linusson om det här med att hundar blir bättre och stabilare i lydnaden när dom kommer till en viss ålder, 5-6 år ungefär. 

Jag upplevde med Love att hon blev sämre, tyckte verkligen inte att hon "peakade" på något sätt. Kan ha berått på att hon också blev ljud känslig vid den åldern, reagerade till och med på bildörrar när dom slog igen. Och från att varit skottfast blev hon skottberörd. Tror att det hände en hel del i hela henne vid den åldern som inte var till hennes fördel. Varken till att bli bättre eller stabilare inom lydnaden, hon var ju inte så stabil själv.

Idag står jag nu här med en liten golden på 5år och jag kan verkligen förstå vad Lotta menade. För precis så är det. Carma har verkligen mognat på ett väldigt trevligt sätt. Hon är lika glad och studsig, det har jag inte lyckats få bort (bra där Marie) Det som var ett stort problem för många när hon var liten. Men lyssnade på mig själv, mina tränings kompisar och uppfödaren och valde att vara lite rädd om den egenskapen, vilket har lönat sig. 

Idag känns hon stabil i momenten - hon vet hur dom ska göras. Och även om jag försvårar med längre sträcka till rutan eller lite gömda apporter i dirigeringsapporteringen, massa störning i vittringen eller ett jätte konstigt zäta så kör hon och gör det väldigt bra och säkert.

Härligt att få följa med i den här utvecklingen