Fick en kommentar av en kompis och läsare - äntligen börjar det stå lite roliga saker i din blogg tidigare var det ju bara bla bla blabla    Jag ska ärligt säga att jag var själv lite orolig där ett tag, allt blev bara för mycket när Love gick bort och det här med hund och träning blev bara trist och tråkigt - drivet och motivationen bara försvann. så olikt mig   Carma och jag har ju hankat oss fram men mer än så har det inte varit. Tankar på att jag måste skaffa en ny hund var mer som en tvångstanke än något roligt.

Letade lite valp i början för att det förväntades att jag skulle göra det men insåg att jag är inte där mentalt - jag vill ju inte ha en ny hund och definitivt inte en valp, bara tanken gjorde mig alldeles trött.  Tackade nej till några förfrågningar. Och säkert gör jag en miss, en av kombinationerna kommer säkert bli mer en bra. Men är man inte där i själen då går det inte.

Men sen kom lilla Mini in i vårt liv - steget att hjälpa till satt långt inne. Men Jenny var väldigt cool och menade på  - vi tar en dag i taget. 

Och i dag tre veckor senare känner jag att det finns hopp för en valp. Tränings suget har vaknat till liv och det här med att ha två hundar är ju riktigt trevligt. kombinationen Carma Mini är väldigt mycket mer harmonisk och synkad än Love Carma. Och det ger mig hopp inför kommande hund konstellation.