Love sorgen är fortfarande stor, kommer över en på dom mest dumma tillfällena   Ibland passar det sig inte att gråta, men vad gör man - livet ser ut så här nu. Men det blir ju bätte och bättre. 

Livet har verkligen ändrat sig sen Love gick bort, en hund är ju rena semestern. Och speciellt en Carma. Att det ibland uppstod problem på våra promenader när Love var med är ingen hemlighet det vet alla som bor här. Hon gillade inte när hundar kom för nära, tyvärr hadde vi under åren många hundar i området som kommit fram till oss lösa, det satte sina spår på henne. Och dom dåliga erfarenheterna gjorde att hon motade olle i grind bara hon såg jyckarna. Vi har fått tagit ordentliga lovar för att Love inte skulle prata med för hög röst. Ibland lyckades vi inte och då lärde sig carma hur det skulle gå till - inte bra.

Kvälls promenaden delade jag alltid på dom, mörker och andra hundar - Hemska tanke, ingen bra kombination.

I dag ser våra promenader helt annorlunda ut. Carma skvallrar på allt som rör sig, passerar andra hundar lös vid min sida, mer uppmärksam på mig, tigger godis vid sidan, är ibland tvungen att säga åt henne att gå och kissa. Ja promenaderna är rena fröjden   Kan nästan inte fatta att det kan vara så här enkelt.

Men tacksam över dom erfarenheten jag fått av min fina Love. Hade jag börjat mitt hunderi med Carma då hade jag varit odräglig i mina tankar om " Hur svårt kan det vara att ha hund" men nu vet jag - det är inte alltid så jäkla lätt.