I måndags vid 14.00 tiden började Carma se väldigt konstig ut. Trött, ögonen hängde och hon ville bara vara i sin bur, inte ens kompis flatten Thelma kunde få igång henne. Fördelen när man har en aktiv hund är att när dom mår riktigt riktigt dåligt så märks det direkt.

På kvällen var hennes temp på 39,2. I mina ögon galet högt men det visade det sig när jag ringde vet. att det var ganska normalt. Fick rådet att tempa henne några gånger under natten så att den inte blev för hög.

Klockan sattes på var annan timme, som vanligt tar jag ett råd på största alvar  - som högst var vi uppe i 39,9 grader.

Natten blev riktigt jobbig, fick för mig mellan mina sov stunder att hon inte andades. Jag kan verkligen stressa upp mig.

Men på morgonen var tempen nere i 37,1. beslutade mig än då  för att åka till Annimalen och kolla upp henne. Massa blodprov togs och det visade sig att hon hade en infektion någonstans i kroppen.

Nu börjar Carma bli sitt rätta jag igen, glad och galen ;-))) och ingen är gladare än jag ;-)

Nu vill varken Carma eller jag besöka fler veterinärer - det står oss upp i halsen.

Det verkar som vi aldrig får börja ordentligt med träningen, vi ska bara ta det lugnt. Jag ska ärligt säga att jag orkar snart inte med fler motgångar. Jag har så många gånger tänkt "okej nu kör vi" och så har det blivit platt fall.

Kanske ska ställa in mig på att vila, sluta tänka på träning 24 timmar om dygnet, börja umgås med mina icke hund vänner, gå frisör kurser i stället.

Förlåt att jag låter så bitter men det är skit nu.

Avslutar det här tråkiga inlägget med en bild på min Carma