Kan nog med största säkerhet säga att allt var ordentligt genomtänkt, kan inte ens komma ihåg att jag tvivlade på mitt beslut  tror till och med att jag ventelerade det med några i min omgivning och vad jag kommer ihåg så fick jag nickningar och stort medhåll till svar

Det började väldigt bra, struktuerat och solklart .........tills min man tittade ner på oss och undrade - hur länge ska du ligga där hjärtat???

Okej då fattade jag -  kanske jag har gått över gränsen  - förklarde sakligt för valpen att här uppe  är min säng och där är din, vi kan INTE sova tillsammans något mer  - jorå hon verka fatta .........

I dags läget skulle man nog kunna säga att jag är totalt överkörd, av en super smart, listig och OTROLIGT härlig och  söt liten Reterivers  som numera sover i våran säng för glatta livet ................men det var ju bestämt att hon INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER  skulle sova där.....................................Tanken var god  men helt  omöjlig att hålla