Ska ärligt säga att jag stundtals betvivlar att Love och jag lyckas i våran strävan att ta fler första pris - känns som ett omöjligt mål att nå.

Efter sista tävlingen tappade jag liksom musten - inget kändes roligt,  vi står stilla i träningen. Såklart tar Carma massa tid som gör att orken inte riktigt finns att vara positiv och att självklart kämpa vidare  - det skulle kunna vara så lätt att bara ge upp, låta Love vara.  köra på med Carma.....Men jag har väldigt svårt att ge upp något jag börjat med  så är jag med allt  och vi är ju inte helt ute och cyklar...... lite nära är vi  plus att Love tycker att det här är väldigt roligt    

Men så ha man dom här fantastiska kompisarna som kommer med goda råd,ideer, peppar en och bara är så där super gulliga, som gör att man ser ett ljus att det kanske kan gå. Man får orken tillbaka och ett jävlar anamma......tankar börjar smidas och helt plösligt känns det inte så omöjligt längre -  inte ens att det är sista dagen på semestern får en att  bli på dåligt humör

Tack säger jag till er tre - vad vore livet utan er   

Nu kommer lite bilder från dagen

En fantastisk attityd i dag, precis som i går   

OVE LOOOSSSS  

här får hon inte ta den    

Varsågod

lite godis och gos för att hon var sååååå duktig